Sova på dagis = Ja, sova hemma = nej

Idag skulle jag plötsligt sova på förskolan. Vi trodde att det först var imorgon eftersom det var stängt i fredags, men de tyckte att min inskolning har gått så bra så de tyckte att jag var redo för det. Så efter lunchen, då vi fick fisk och potatis, så gick vi och lade oss. Jag lade mig jättesnällt och somnade (till mina föräldrars förvåning). När jag vaknade låg jag och pratade och sjöng tyst för mig själv så att jag inte väckte Josefin som låg bredvid mig.

Kvart i två kom pappa för att hämta mig. Men först skulle han visa mina fröknar hur de blandar och ger mig kortison. Det var första gången eftersom det ska ges efter vilan. Vi var tvugna att gå in för att blanda kortison och då blev jag ledsen. Jag ville inte alls gå in. Jag hade så roligt på förskolans lekplats.

När vi kom hem var mamma där. Jag har visst smittat henne med min förkylning så hon åkte hem från jobbet på förmiddagen. Hon låg och vilade vid tv:n och först ville jag mysa med henne. Men sen tyckte jag att hon hade vilat tillräckligt. Jag leker ju även om jag är förkyld så det måste hon väl också klara av. Fast hon såg lite trött ut och försökte vila på golvet. Men då drar jag upp henne eller sätter mig på henne.

Jag vill inte gå och lägga mig längre och vill inte släppa taget om mamma när hon väl är hemma. Mamma och pappa tror att jag har påverkats av både förskolestart och att mamma börjat jobba igen efter semestern. Sen tror de att jag även börjar komma in i trotsåldern.