Hejsan! Har ni sett mitt senaste party-trick? Jag började med det några dagar innan vi åkte till Småland. Ibland gör jag det flera gånger i rad och det får alla att skratta. Då tycker de att jag är så söt och charmig. Jag kan inte förstå varför mamma och pappa inte alltid håller med om det. Visst, jag kanske inte alltid är så lätt att göra med när jag är kinkig, gnällig och klängig. Men jag vill ju gärna vara hos mamma hela tiden, är det så konstigt?! Och jag tycker att det är superroligt att gå och gå och gå medan jag håller henne i händerna. Och då är det väl inte så konstigt att jag blir jättearg när hon sätter ner mig för något så oviktigt som ett toalettbesök eller matlagning. Men jag förstår att det är svårt att veta om jag har ont i munnen eller magen eller om jag vill äta själv eller vad det är när jag blir arg vid matbordet mer eller mindre varje gång.
Nu drar jag mig med lätthet upp mot alla saker och promenerar gärna runt soffbordet. Den höga toalettpallen är perfekt att använda som gåstol. Jag "snackar" mycket, det är baba, och tata och ibland lite andra mer varierande meningar. Jag säger ofta mamma, eller mamama, och vet vad det betyder. Det visar jag genom att krypa efter henne samtidigt eller sträcka upp armarna mot henne.
Jag och Emilia älskar att leka jaga. Jag kryper efter henne och hon springer eller kryper skrikande iväg. Nu kan jag nå upp till kanten av matbordet där Emilia har sitt lego, så nu får hon flytta det längre in. Snart kan hon nog inte ha det där alls. Emilia är nog den som gör mig mest glad, jag lyser verkligen upp när hon kommer.
