Idag fyller Elias 11 månader, den sista milstolpen innan den stora ettårsdagen. Otroligt vad tiden har gått snabbt. Elias är en kille som helt klart har utvecklat den fysiska sidan först. Han går nu rätt obehindrat, kan ställa sig upp utan att hålla i något, och klättrar med lätthet upp på pallar eller Emilias Tripp Trapp-stol. Men han är fortfarande hemskt mammig så han går gärna runt och håller Annika i handen. Man kan inte lämna honom ensam i Ikea-stolen, även om han har säkerhetsbältet runt magen, för han drar upp benet och kan sen dra sig upp.
Språkligt känns det inte som det har hänt lika mycket. Han säger mamma, dä (där) och titt (tittut). Annars är det mest mä när han vill göra eller ha något. Han är väldigt intresserad av dammsugaren och pekar ofta på städskåpet för att vi ska öppna dörren. När han är trött så pekar han på bärselen och är han hungrig pekar han på frukten eller matstolen.
Det känns som om han har mer humör än vad Emilia hade. Får han inte som han vill så slänger han sig ner eller skriker högt. Men det går över väldigt snabbt. Elias är otroligt nyfiken och ska öppna alla lådor och skåp, och han kan inte låta bli tv:n, cd-skivor, tvättmaskinsknappar mm. Emilia var inte riktigt lika klåfingrig. Elias har också lärt sig att ett bra sätt att få mamma att komma är att göra något som han inte får. Då måste ju mamma släppa vad hon håller på med. Tänk vad smart man kan vara redan vid 11 månaders ålder.
